är det något fel på mig?
varför blir det såhär, varför kan jag inte stoppa det? Tankar kommer upp, vad skulle hända om jag försvann? skulle världen ändra sig?kanske till något bra..
vill inte tänka såhär, är rädd att jag inte kan kontrollera mig själv. en normal människa ska klara att vara själv, bara en liten stund. så fort jag blir ensam kommer paniken och ångesten. jag är så äckligt beroende av någon annan och det äter upp mig innifrån.
jag klarar inte av någonting längre. klarar inte ens av ett sommarjobb, allt är för jobbigt. har inte ork till någonting längre. vill va den Emelie jag var, den glada tjejen jag minns. till ochmed min egen familj känner inte igen mig längre, dom vet inte vem jag är.
jag vill förklara för dig varför det är som det är. Jag hatar att visa dig att vissa dagar pallar jag inte. men du ser det på mig, och det hatar jag. Dina frågor kan jag inte svara på. Skuldkänslor, skam och ångesten ökar när jag ser hur ledsen du blir.. hur ska jag kunna förklara för dig och berätta hur du kan hjälpa mig när ajag inte ens kan hjälpa mig själv?
jag älskar dig med hela mitt hjärta men det finns ingenting du kan göra.
mina tankar , min ångest och skam äter upp mig inifrån och jag kan inte stoppa det.
