har egentligen allt jag kan begära.
har en mamma som älskar mig, tak över huvudet, mat på bordet, på väg att få en riktigt bra utbildning och till sist men inte minst, någon som gör mig glad och lycklig, iallafall för stunden, men så fort jag lugnar ner mig, eller inte umgås med någon det är då tankarna kommer. Här är bara en del av allt som finns i mig, har så mycket att säga, men vill någon ens lyssna?
Men vad är det som gör en människa lycklig? pengar, vänner eller kärlek kanske?
om en människa har möjligheterna runt omkring sig, blir han/hon automatiskt lycklig då?
Är så jävla trött på allting, allt runt omkring mig.
Är trött på det sättet jag lever mitt liv, det är ändå mitt liv eller hur?
Vill bara bryta vanan, är äckligt trött på att gå upp på morgonen åka till skolan och försöka göra bra ifrån sig när man hela tiden får höra "Aa men du är aldrig i skolan, du skolkar ju jämt"
Alla gör så bra som dom kan, jag försöker vara i skolan och dom senaste veckorna har jag fan inte skolkat ett jävla piss, men de är ju ingen som märker de.
Aja tillbaks till grundämnet, man föds, går i skola, börjar jobba och blir oftast utsliten när man blir 65 och sen väntar man i princip på döden.Är så trött på den livsstilen, vem är det som har sagt att det måste vara så? Igentligen så handlar allting om pengar och mod. Hade jag pengarna och modet hade jag stuckit för länge sen. Eller ska man göra livet till det man vill?
Jag vill hoppa av skolan, flytta hemifrån, packa en ryggsäck och bara sticka. Men någonting hindrar mig, jag vågar helt enkelt inte.
Skulle vara så skönt att bara lämna allt och alla, och bara sticka till ett annat land, en annan kultur.
I hope you're unhappy and hurting inside
I want you to choke when you swallow your pride
Laying in your coffin, asleep with your sins
Give me the nails and I'll hammer them in right now
fyfan vad jag älskar dig, aldrig ett liv utan dig.
Du är osten på min cheeseburgare <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar